Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
XI.
Dagarna från Kristi lekamen och till söndagen
blevo inga latmansdagar för Mateusz, Orzela och
deras kamrater. Mateusz slutade med sitt arbete
på Stachs stuga, de andra övergåvo också sina
sysslor, och hela dagarna i ända gjorde de inte
annat än gingo omkring i stugorna och viglade
upp folket och försökte övertala dem till att
driva bort tyskarna från Skogsgården.
Krögarn å sin sida sparade sig inte häller, och
gick det inte för mindre trakterade han med
starkvaror eller gav på krita, men skralt gick det i
alla fall. De äldre bara klådde sig i huvudet
och suckade, tordes inte bestämma sig och hörde
sig för med de andra och med kvinnfolken, som
allasammans inte ville höra) talas om något
angrepp på tyskarna.
— Vad äT det där för ett påhitt? Har vi inte
haft nog bekymmer för skogens skull kanhända?
De har inte hunnit sitta av för det ena förrn de
vill dra nya olyckor över byn, ropade de, och
uppsyningsman hustru, vanligen en stillsam
kvinna, motade Grzela på dörren med sopkvasten.
— Om du viglar opp folk till något nytt
spektakel, så skall jag ånge dig för polisen. Era
lathundar där, arbeta vill ni inte, bara gå omkring
och driva! gormade hon utanför sin stuga.
Och Balcerkowa rök lös på Mateusz:
— Jag släpper hundarna på er, era drivare!
Jag skållar er!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
