Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
353
Och allasammans voro döva för alla
övertalningar och böner, det fanns ingen möjlighet att
rå på dem. De skreko över vem som än försökte
med dem, och mången brast i gråt och jämmer.
— Jag släpper inte av gubben min. Jag hänger
mig fast vid rocken hans, och om de också
hugger benen av mig, så släpper jag’en inte. .
Vi måtte väl haft nog av elände.
— Jag vånnar åskan slog ner på er, era höns!
svor Mateusz. Precis som skator mot regn så
skriker ni. Kalven begriper det mänskliga
tungomålet lättare än ett kvinnfolk begriper ett klokt
ord, klagade han med djup ovilja.
— Låt vara, Grzela, dem kan du inte tala till
rätta. Stryk skulle de ha, eller också ville det
till att en vore gift med dem, då hörde de kanske
på en, klagade han sorgmodigt.
— De är så skapta att med våld rår en inte
på dem, en måste ta demt på annat sätt: inte säga
emot, bara nicka ja och så småningom dra dem
över på sin sida, förklarade Grzela, som inte
ville ge tappt, för fast han till en början varit
emot hela saken, så hade han ändrat sig och
blivit den ivrigaste av allasammans.
Han var en styvsint och enveten karl och
vad han föresatt sig det drev han igenom, det
fick kosta vad som helst. Också nu lät han
ingenting nedslå sitt mod: stängde man dörren
mittför hans näsa, så talade han genom fönstret,
skällde kvinnfolken ut honom, blev han inte ond,
utan låtsades hålla med och lismade, började
prata om barnen, prisade ordningen i stugan och
fick så till sist fram vad han ville; hade han
ändå ingen framgång, gick han vidare. I två hela
dagar vandrade han omkring i stugorna, på
gårdarna, ja ute på åkrarna, slog sig i språk med
folk och ryckte omsider fram med sitt ärende,
och för dem som inte fattade tvärt, ritade han
23. — Re y m ont, Bönderna. III.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
