Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
361
ändå. Också hon blev tagen, några glada,
hemliga förhoppningar började röra sig inom
henne, och alldeles uppfylld av dem sprang hon
hem till modern.
Hon kom i en oläglig stund, mitt upp i ett
storgräl.
Efter frukosten hade Szymek satt sig1 vid
fönstret med en cigarrett i munnen. Han spottade
långt utåt golvet, funderade och vägde både länge
och väl, sneglade på brodern och tog så till
sist till ordet:
— Hör nu mor, ge mig pengar, jag måste ha
till lysning. Prästen har sagt till att vi skall
komma före vespern.
— Vem är det du tänker gifta dig med då?
frågade Dominikowa med ett hånfullt leende.
— Med Nastka Golembianka.
Hon fortsatte att stöka borta vid spisen och
sade ingenting vidare. Jendrek lade på ved, och
fast lågorna flammade blåste han ändå på av
pura förskräckelsen. Sedan Szymek väntat ett
paternoster, återtog han, nu i litet säkrare ton:
— Fem rubel måste ni ge mig, för det skall
ju vara förlovningskalas också...
— Har du skickat med fästesup redan då?
frågade hon i samma ton.
— Ja Klemb och Ploszka har varit.
— Och hon tog emot, va? hakan hennes
hoppade, så skrattade hon.
— Ja visst... det förstås.
— Blind höna hittar ock ett korn... Ja det
var väl klart att hon skulle säga ja, en sån!
fågelskrämma!
Szymek rynkade ögonbrynen, men väntade på
vad hon vidare skulle säga.
— Gå till dammen och hämta vatten, och du,
Jendrek, släpp ut galten, hän grymtar.
De lydde nästan mekaniskt, och när sedan Szy-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
