Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
362
mek! åter slagit sig ner på bänken och den yngre
börjat mästra med något på spishällen, befallde
den gamla kärvt:
— Szymek, gå med dranken till kvigan.
— Gå själv ni, jag ämnar inte vara piga åt er,
utbröt han trotsigt och lutade sig tillbaka på
bänken.
— Hör du inte?... Reta mig inte på den
heliga sabbatsdagen!
— Höt själv vad jag säger: ge mig pengar
och det med detsamma!
— Det gör jag inte, och inte låter jag dig
gifta dig heller, brusade hon ut.
— Jag reder mig nog utan ert lov.
— Szymek, tänk dig för och ge dig inte i strid
med mig!
Han böjde sig plötsligt ner och omfattade
ödmjukt hennes knän.
— Jag ber er ju, mor, jag tigger som en
hund...
Han hade tårarna i halsen.
Jendrek började stortjuta och gav sig till att
kyssa modern på handen, slå armarna om hennes
knän och förena sina böner med broderns.
Hon stötte dem vredgat ifrån sig.
— Våga inte att trotsa mig, då kör jag dig ur
huset, skrek hon och hötte med knytnävarna.
Men Szymek lät inte skrämma sig längre.
Moderns ord träffade honom som piskrapp, han
ilammadc upp, rätade trotsigt på sig, och det
heta Paczesblodet steg honom åt huvudet. Han
steg ut på golvet, borrade sina flammande ögon
i henne och sade med hemskt lugn:
— Hit med pengar och det med detsamma...
Jag tänker inte vänta längre och inte be heller...
— Jag ger dig inga pengar! vrålade hon
ursinnig och såg sig om efter något tillhygge.
— Då tar jag själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
