Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
364
De drogo förstås genast fram henne ur
spillrorna, men fast ohyggligt bränd rusade hon på
honom igen utan att fråga efter smärtan eller sina
svedda, rykande kläder.
— Ut härifrån, ditt förbannade missfoster! Ut
med dig! vrålade hon besinningslöst.
Man måste hålla henne för att släcka elden i
kläderna och lägga våta klutar på det
bränn-skadade ansiktet, men ännu då försökte hon slita
sig lös.
— Kom aldrig mer för mina ögon... understå
dig inte!...
Blåslagen och blodig stod Szymek och stirrade
på modern med vittuppspärrade ögon. Det hade
kommit en sådan skräck över honom att han skalv
i hela kroppen, inte ett ord fick han fram, och
han visste knappt vad som hade skett.
Knappast hade en smula lugn inträtt, förrän
den gamla slet sig lös från kvinnfolken, sprang
bort till klädstången bakom spisen, ryckte ner
Szymeks kläder och började slänga ut dem genom
fönstret plagg efter plagg.
— Bort från mina ögon! Ingenting här är ditt,
alltihop är mitt, inte så mycket som en åkerlapp
får du av mig, inte en sked mat, om du också
skulle svälta ihjäl! skrek hon med en sista
kraftansträngning, och äntligen övermannad av
plågorna sjönk hon jämrande samman.
De buro henne i säng.
Det hade samlat sig så mycket folk att rum och
förstuga voro fullpackade, och även genom
fönstret tittade nyfikna ansikten in.
Jagna hade alldeles tappat huvudet och visste
inte vad hon skulle ta sig till, för gumman
formligen vrålade av smärta. Hela ansiktet och
halsen hade ju skållats, händerna voro fulla av
brännsår, håret avsvett och ögonen igensvullna.
Szymek satt ute i täppan vid stugväggen med
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
