Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - X
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
377
kommer först till oss, så dricker ni kanske ett
krus öl med oss... Häll i pojkar!
— Sicken frikostig en! Drick själv du! Vi
har inte kommit för att dricka öl, skreko de
hetsigaste.
Roch tystade dem med en blick,, och den gamle
tysken sade i kärv ton:
— Nå vi hör på!
Det blev tyst, bara fnysningar och häftiga
andetag hördes. Lipcekarlarna slöto sig än tätare
samman, det gick en darrning igenom dem, och
tyskarna reste sig också som en man, nalkades
dem i samlad flock och började slunga bistra
blickar på dem, fingra på skäggen och mumla.
Kvinnfolken kikade ängsligt ut genom
fönstren, barnen sprungo och gömde sig i förstugorna,
några stora rödbruna hundar morrade invid
väggarna. Ett drygt ave stodo de moltysta mitt
emot varandra, lika en flock baggar, som
stinn-ögda stampa med klövarna, sänka pannorna och
bereda sig att ränna ihop och stångas. Men så
tog Roch till ordet.
— Vi har kommit skickade från hela byn, sade
han på polska, ljudligt och med tonvikt på vart
ord, för att i godo be er att inte köpa
Skogs-gården.
— Jaha! Just för det ja! Jaha! instämde de
bakom stående och stötte påkarna i marken.
De andra stirrade häpna.
— Vad är det han pratar? Vad menar han?
Vi förstår inte, stammade de, inte troende sina
öron.
Roch upprepade än en gång sina ord och nu
på tyska, och knappt hade han slutat förrän
Mateusz häftigt högg in:
— Och drag ni så långt vägen räcker, micklar,
det är vad vi säger!
Tyskarna ryckte till som om de fått ett spann
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
