Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - III
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
89
ja, ett flickebarn som springer bort i buskarna
med vem som helst!
— Håll truten, för fast jag är blind’ kan jag
nog hitta vägen till dina testar! hotade gumman
och knöt handen om käppen.
— Försök bara! Kom bara sta! skränade den
andra utmanande.
— Jo den hon har gött sig på andra, och nu
hänger hon sig fast i folk som kardborrm i
hund-rumpan.
— Har jag gött mig på er, va?
— När gubben din blir satt i häkte får du väl
höra.
Fogdemor ville flyga på henne, men Hanka
lyckades hålla henne tillbaka och sade skarpt
till dem båda:
— Jistanes, ni bär er ju åt som om ni vore
på krogen.
De tystnade för ett ögonblick och bara stodo
där och flämtade. Tårarna sipprade fram under
bindeln för Dominikovvas ögon och tillrade utför
de utmärglade kinderna, men hon sansade sig
först, satte sig ner, suckade och slog ut med
armarna:
— Jesus, var mig syndare nådig!
Fogdemor rusade ut som från vettet, men redan
hunnen ner på vägen vände hon om, stack in
huvudet genom fönstret och ropade till Hanka:
— Jag bara säger dig, kör det där byket ur
stugan! Jaga ut henne, medan det ännu är tid,
så att du inte ångrar dig sen. Låt henne inte
stanna under ditt tak en timme, för hon äter -ut
dig, den där satjäntan. Jag råder dig, Hanka, värj
dig, och ha inget förbarmande med henne! Hon
bara går och väntar på man din, du skall få se
vad hon ställer till för dig! Hon lutade sig
än längre fram i fönstret, knöt nävarna åt Jagna
och vrålade i fullt raseri:
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
