- On this page / på denna sida
- Jon i Slätthult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
fingo inte tag i ’en. Och länsmannen låg i Rya och
svor, och det var ändå den halte Bernströmen, som
han sa.
Till sista byte så blev Bengt ändå kier[1] av detdära
livet och så lät han ta sig. Så skulle de köra honom
till Rya till länsmannen; men när de kommo till
Våkelta äng, så läto de honom gå, för där var så illa
blött, så hjulen gingo i till naven.
Så säjer Johannes i Krogsered:
— Spring du åt helvete, Bengt, och följ inte med
till Rya!
Och det gjorde Bengt och han var så glad, så han
sprang, som han sa, rent som en varg sina fyra mil,
innan han stante. Så kom han till en pojke, som var
hos honom, när det leda levernet var, och den bad ’en
vittna, som sant var, att karlarna gingo in med våld.
Sen så gick han själv till Halmstad och satte sig på
häktet, och där var han i fyra dar och huggde ved.
Men vid rättegången så vann han, och det hade’n
som han sa, pojken att tacka för. Men det kostade
ändå Bengt fyratusen daler till mutor och sådant där
— I veten la, som han sa, huru det har sig!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>