- On this page / på denna sida
- Jon i Slätthult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bare döden. Men så fick pojken gården med däkan,
och så var det släkten, och de voro vajna om sig, som
han sa. Och där sitter pojken och har ’et bra.
*
Så blev där en pojke till, och den grunte jag länge
på, vad jag skulle ge honom för namn. Jag tänkte la
något att låta Anna få sin vilje fram och kalla honom
Olander — Ola det ville jag, som han sa, inte veta
av. Men så skulle Stina i Gräppered bära’n och då
tyckte hon, jag kunde la kalla opp någon av mina
brörar, och så kallte jag ’en Sven. Må tro, den pojken
blev göder och snäller och det till gagns, och därför
så har jag la inte så illa mycket att säja om honom;
för snällt folk för minst väsen av sig. När så den
store branden var hemma, så låg han i vaggan och
hållde på att brinna inne; men så sprang jag in igenom
eld och rök och fick det lilla fostret i famnen och då
brände jag upp min ene näve och därför så har jag
pojken så illa kär. Och så sävliger var han jämt, så
jag tror då inte, en hade fått höra honom skrika, om
han så hade slagit ihjäl sig; och en kunde med napp
och nöd få jaa och nää ur honom. Och aldrig såg en
honom dra på munnen, utom när vi skulle till att äta
och jag då tog honom på knät och började proppa
i ’en; då gapade han rent som en liten kråkunge, så
det såg ut, som han hade grinat hela tiden. Men när
han kom ut till kräken, då var han, som han hade
varit riktigt hemma, för det var det roligaste, han
visste, att gå och possla om dem. Och han skulle
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:37 2023
(aronsson)
(diff)
(history)
(download)
<< Previous
Next >>
https://runeberg.org/bondeson/1/0129.html
