Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jon i Slätthult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
bestämt blivit en rungande målare, för jämt när han
var inne, så stod ’en och spottade på fingrarna, och
han var kropp till att måla så konstiga krokediler på
väggen, så ingen hade nånsin sett maken. Och han
kunde allt låta höra, han hade ljud i sig med, när han
trodde, ingen hörde’t, och se, spela klarinett, det tror
jag då, han skulle gott dugat till; för när drickatunnan
var tom, så var han god för att tuta så miskundeligt
i henne, så det låtte mycket värre, än när Gudmund
i Krogsered var i de likaste tagen på håbojan. Men
det bästa av allt, det är, att han alltid har varit så
påpasseliger emot mig; för har han kunnat sett på mina
ögon, hur jag har velat haft ’et, så har han gjort så
med. Och han var la och är, han som hina pojkarna,
vajen om sig, fast de sågo bara på sitt; men Sven
tänkte alltid på husets bästa och när han fick en styver,
så lade han den alltid tillhopa med mina i galbänken.
Och så när det behövdes något, så hade en det med.
Och därför så har jag, gud hjälpe mig, tyckt mer
om honom än om de andre pojkarna; och han ska ha
hemmanet här hemma, för han ska bli min
ålderdomströst.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
