Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Jon i Slätthult
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
hingårdsmor[1]. Må tro, nu fick Anna snart en god
stötta i huset; för däkekrypet var inte mer än fyra
år, innan hon kunde göra alla slags handräckningar.
Och det stod heller inte långt om, innan hon var lika
god som moren i all hantering; för hon hade sådana
kvicka nyper både till att spinna och väva och sy,
och mat rustade hon så göder, så göder så; och renlig
var hon la med, för hon hade en bra gudmor att brås
på. Hon ska nu vara hemma hos Sven, de kunna
vara ihop om att sköta hemmanet; jag tycker, det är
lika gott, att de dra in varken man eller kvinna, för
de ä vajna om sig och de bärga sig gott. Och de ha
god tur, de som jag; för de avla upp, som han sa,
granna kreatur, både fä och getter och får. Och Sven
är så rädder om den lille röde hästen, så om han så
kör tomme, så går han ändå bakefter vagnen och förer[2]
uppför backarna. Och så sko’n I veta, Lilla, hon är
så bra till att flytta värarna[3]; för hon är, som han sa,
så illa måner om dem och vill rent inte, de sko’ svälta.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
