- On this page / på denna sida
- Julkvällen
- On this page / på denna sida
- Julkvällen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
en julakväll, men det var ju hennes egen skull. Hon
skulle inte låtit pigan gå.
Nils lämnade stugan och gick ut till modern.
— Är det du, Nils! — Jag kan la aldrig tro, det
har hänt dägan nånting, sade Anne Lena, när hon fick
se sonen i fähusdörren.
Nils svarade intet.
— Kan ske det är bäst, att du springer bort till
Kajsas. Gör det, spring och bed henne rappa sig hem, så
vi slippa höra far träta.
— Hon kommer la själv, stackaren, när hon kan,
sade Nils. Och far, vidtog han med harm, han både
träter och slåss ändå, om det faller honom in, och gör
med en, hur han vill.
— Herregud, Nils, vad är det du säger! Är det ord
om din far! ropte Anne Lena och höll upp med att
mjölka.
— Ja, I minnens la inte hur han hållde på att slå
ihjäl mig, när jag var påg, bara för jag inte ville ta
mig på, att jag hade löst bandhunden. Men jag hade
inte löst en. I minnens la inte att I fingen rent kasta
er över mig för att fri mig och att I haden ont i
höften och haltaden i en långsommelig tid, eftersom han
spjärnte er. Då fick jag min skräck för honom. I han
alltid gett efter för honom så länge jag minns, och er
har han stretat och kommenderat värre än ett oskäligt
kreatur. Sågen I, hästen slog igen, när han pryglade
honom så obarmhärtigt i våras, men I och jag, vi ska
lida allt, vad han vill göra med oss, och bara tiga. Jag
vet la, jag är rent för blodig, jag är en stor sjåt, men
detta kan jag inte tåla i längden, Aldrig töra säga, vad
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
