Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser / 25 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Julkvällen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Mor Anne Lena var rent ifrån sig.

— Nej, mor, sade Lars milt men bestämt, det sker
inte. Jag har tagit livet av min ende son — Gud hjälpe
mig arme syndare! — för han har fört skam över mitt
hus, det skall folk få säga om mig. Men att jag har
stulit mig ifrån rättvisan, det skall ingen kunna säga.
— Gud välsigne dig, mor! Ack, ack, att jag längesen
hade fått upp mina ögon! Men jag har varit
förblindad. Jag känner, att jag har varit hård imot er, jag
har ju bara tänkt på mig själv, aldrig på er, men jag
har också fått mitt straff. — Gör en hederlig
begravning för dem bägge två! — — Jag får la se det lilla
kräket, innan jag går.

De följdes åt fram till bänken, där den lille låg. Lars
tog av sig sin stora silverklocka med silverkedjan, som
han hade ärvt efter sin far. Nils skulle haft henne i sin
tur efter honom. Han virade kedjan omkring klockan
och stoppade henne i barnets linda. Så tog han Anne
Lenas hand och kramade henne hårt.

— Herregud, nu få vi visst aldrig se varandra mer
i detta livet, klagade hon bitterligt, och gömde sitt
huvud vid hans bröst.

— Gråt inte, mor, tröstade han och klappade henne
ömt. Är det Guds vilje, så kommer jag hit igen, är det
inte — så ska vi be Gud att vi få träffas på ett bättre
ställe. Bed du för mig. Tag väl vara på barnet och
fostra upp det i tukt och Herrans förmaning.

Han kastade en lång, sorgsen blick bort åt sängen,
där den döde sonen låg — den som skulle blivit hans
högra hand och hans ålderdoms styrka. Han hade
traktat efter att få honom sådan som han själv var. Men

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>