- On this page / på denna sida
- Under rasten
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Ja, då luckte jag upp kammardörren i förskräckelsen
Och morbror steg in.
— Vad är det för fin främmad, du har här, Nilla?
frågte han försmädligt. Jag tycker, jag ser de vite
kaffekopparna glisa där framme på bordet.
— Det är bara Elof, sade jag.
— Jaså, du går här på kalas, du — jag ser inte,
var du sitter, tyckte han. Kan ske, du kan tränga till
skjuts hem, du är la så välplägad, så du orkar inte
gå. Jag får la ta och skjutsa dig, jag.
Och därmed trevade han sig fram — han hade supit,
morbror, det hörde jag på talet — till han fick tag i
Elof. Och så körde han honom med huvudet iföre på
dörren, så att haspan rök ur dörrposten och klinkan
kroknade.
— Åjös, monsjör! ropade han och grinade, så gott
han orkte.
Jag ville ut och se, hur det gick med Elof. Men
morbror tog mig i armen och slängde in mig. Så errade
han upp sig igen och högg tag i bomträt och skulle
varit efter Elof. Men jag hängde mig i rocken på honom
och ropte till Elof, att han skulle springa.
Sen kom det långa, svåra dagar. Den gamle sade
knappt ett ord till mig, utom när han befallde nånting.
Han vaktade mig både natt och dag, så jag inte skulle
få träffa Elof. Men vi träfftes la ändå vid kyrkan, det
kunde morbror inte förhindra, och vi satte oss före,
att vi skulle ta vår skada igen på Sjönevads marknad
— för den stundade. Då skulle vi ha roligt och det till
gagns.
Marknadsdagen på ottan så satte morbror märren
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>