- On this page / på denna sida
- Håkan i Näregård
- On this page / på denna sida
- Håkan i Näregård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Det får gå, som Gud vill, men vad jag har lovat,
det skall jag hålla, sade Johanna.
Gabriel hade systern kär, och han sörjde nu
bitterligen över hennes beslut — han, som alltid tänkt att
få se henne bortgift med en av de likaste karlarna i
bygden, för det kunde hon blivit, hon var både duktig
i huset och fick något med sig. Men hon lät aldrig
säga sig, Johanna, och därför så fick hon skylla sig
själv; han ville inte tvinga henne, och inte kunde han
heller. Han följde således med Håkan till prästgården
och tog ut lysning, och de bägge ovännerna försonade
sig med varandra, så gott det lät sig göra. Och när tid
blev, gjorde Gabriel ett hederligt bröllop för systern.
På själva bröllopsdagen kom där en hel flock
främmande, vita duvor och slog ner på gården. Det skulle
vara ett gott tecken till lycka och välsignelse i det nya
äktenskapet — men gamla märken hålla ej alltid streck.
I förstningen levde de bägge nygifta i sämja och ro.
Håkan höll sig hemledes och skötte sin jord. Han hade
visst aldrig haft lust till att slita, men när han gick
så här stadigt i sitt arbete, så kom han inte så titt att
tänka på sådant, som förut varit hans lust, men som
han nu ville sky för Johannas skull. Hästhandeln kunde
han ändå inte slita sig riktigt ifrån. Fast han själv inte
for bort på marknaderna, yppades det ändå tillfällen;
där var alltid någon gammal känning, som hade ro av
att vändas fram till Näregård. Allt gick ändå hyggligt
till, fylleri och kortspel och slagsmål kommo aldrig i
fråga. Men eftersom tiden led, började Håkan allt
oftare få ärenden in till staden. Ett par gånger hade han
kommit hem rusig och fört ett lett liv med drängen,
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
