- On this page / på denna sida
- Håkan i Näregård
- On this page / på denna sida
- Håkan i Näregård
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
när denne skulle ta imot hästarna. Inne i stugan hade
han ändå hållit sig lugn, och gått tyst och lagt sig.
Johanna ville därför ingenting säga åt honom så länge,
varken ont eller gott. Hon tänkte, detta här hade nog
en övergång.
Men så en natt kom han hem med ett par skogsboar,
som han bytat hästar med. Han gick först ensam in i
stugan och fram till sängen, där Johanna låg.
— Johanna! sade han halvhögt.
Johanna låtsade, att hon sov. Hon trodde, att han
skulle betänka sig och inte ha hjärta till att oroa henne
så här mitt i natten, utan låta de främmande fara sin
väg.
— Johanna! ropte han då hårdare och ruskade henne
i armen.
— Är du kommen nu, Håkan? sade Johanna. Tvi,
vad du luktar brännevin!
— Jaså, du unnar mig inte en sup en gång! tyckte
Håkan, halvt förtretad.
— Nej, inte när du blir full, mente Johanna.
— Ja, det gör detsamma då, sade Håkan. Men nu
skall du stiga upp och sätta fram litet fägnad till
mannarna, som jag har bjudit med mig fram.
Men då ansåg Johanna sig böra visa, att hon hade
sin vilja, eljest kunde sådant här ske oftare.
— Inte får du dra in fulla karlar så mitt i natten,
sade hon bestämt.
— Får — får! tyckte Håkan och grinade. Är det
du eller jag, som har byxorna? — Fulla karlar! Vem
har sagt, de ä fulla? — Upp med dig nu, säger jag,
och ligg inte och trassa, upp bara, säger jag!
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
