- On this page / på denna sida
- Hos Josops i Gullås
- On this page / på denna sida
- Hos Josops i Gullås
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
tapetera och blåda och tvåda i kortspel, förutom allt
annat, som fint kunde vara.
Om söndagseftermiddagen i den samma veckan som
Josop dog, så drog Vilhelm in en hel mängd ungdom
i salen. Han spelte på kammarorgeln och Fredrik på
klarinetten, och de andra togo till att sjunga och dansa
Men då säger Lovisa:
— Hör du, Vilhelm! Detta går aldrig an. Inte är
det värt, att vi föra ett sådant lett leverne, när far
ligger här i rummet intill och är sjuk.
— Å, det gör inte ett pinal, mente Vilhelm, far, han
sansar ingenting.
Josop, han levde på trass. De väntade livet ur honom
dag efter dag, men när han kom till sans för en stund,
så satte förargelsen det lilla blod han hade igen, i
rörelse — och han levde. Men om torsdagen så dog han
då äntligen.
Det första de hade lagt ihop ögonen på liket, så blev
det kiv om silvret. — Josop hade mycket ärvasilver,
både kanna och stopar och skedar och så ett halvt
dussin klockor, som han hade fått i pant, men som aldrig
blivit igenlösta. Vilhelm gick bort och låste upp skåpet
och plockade ut de grannaste sakerna och mente, att det
var hans. Och Josops klocka tog han med och hängde
på sig.
Då kommo Inger och Fredrik på honom, och det blev
gräl och trätt.
— Du skall låta Fredrik ha fars klocka, för du minns
la, vad far sade på Fredriks födelsedag. Han sade:
Min klocka, den skall Fredrik ha, mente Inger.
— Jaha, sade Vilhelm, men jag har mer att säga än
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
