Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser / 122 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Herregården Ransberg

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Vid den tiden dog rackaren här i trakten. Om jag
skulle ge mig till rackare, tänkte jag, så kunde jag
alltid tjäna mig en styver. Ingen vörte mig i alla fall,
och jag vörte mig inte själv. Mor tyckte det var lett
och grät, när jag talte om mina tankar för henne. Hon
kunde rent inte förlika sig med, att hennes Johan skulle
bli rackare. Jaja, inte för det hon behövde skämmas
för mig, hon hade suttit på fästningen, så hon hade
la ingenting att hålla på, men för min skull jämrade
hon sig.

Ja, då började jag själv med tycka, att det var svårt
att gå på, fast inte kunde jag riktigt släppa de där
rackaretankarna. Men nöden blev allt större och större,
något måste jag hitta på, om jag inte ville att både mor
och jag skulle rent svälta ihjäl.

Så rätt som det var, fick jag höra, att där var en
häst död borta i Sörby. Ja, då brydde jag mig inte om
att hålla mig för god längre, utan jag gick genaste vägen
dit bort till stället och bjöd mig till att dra av skinnet.
Men det förstår sig, mor fick inte veta, att jag gick,
förrän efteråt.

Folket grinade la åt mig och tyckte, att inte kunde
en sådan finer herre, som varit inne i själve kungens
by, ta sig för sådant arbete. Eller kan ske jag hade lärt
på den profasjonen där inne? — Men jag brydde mig
inte en gång om att svara dem, utan jag slog dövörat
till. Och så drog jag skinnet av hästen, så gott jag
kunde, och tog istran för min egen del. Och betalt fick
jag — sen gav jag den onde, vad de tyckte, nu hade
jag i alla fall bitit huvudet av skammen. Och när jag
kom hem, så blev mor med nöjd, när hon fick pengar

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>