- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
175

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Tromp och Krans

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

långa rumpan. Och gu — om jag var kropp till att göra,
vad jag tänkte, nu heller, utan jag gick in och hängde
upp bössan igen för femtielfte gången.

Men så tänkte jag, det får ändå bli ett slut på detta
härna, för eljes grinar käringen mig mitt i ansiktet
och sticker mig i näsan med, att jag inte är så pass
karl som hon en gång, för se, hon hade la ändå bjut till
att göra slut på kräket, fast det inte gick. — Då så
hitte jag på det. Han skall ha sig en god måltid, innan
han skils ifrån detta världsliga, tänkte jag, och i den
så ger jag honom litet vitt. När så det börjar att göra
verkan, då fredar jag ju bara mitt samvete, om jag
ger honom ett skott och gör slut på plågorna, för han
dör ju i alla fulla fall. — Ja, då visste jag, att gröt och
mjölk var det bästa han fick, för han hade dåliga
tänder med på gamla dar. Och så gick jag ut i köket till
Johanna Petternilla och hade henne till att sätta på
grytan och koka litet god gröt, som hon med gjorde. Så tog
jag fram litet vitt, som jag hade inne i klockefodralet,
för att inte ungarna skulle kunna hitta’t, och gnodde
sönder en bit så pass som en ärta på fyrstenen. Och
när då Johanna Petternilla hade gröten färdig och vi
hade svalat en duktig klick, så blante jag i flugekrutet
och slog mjölk på och gick sen ut och satte skålen för
Krans. Och han, kräket, viskade med den stora långa
rumpan och slickade sig om munnen och grinade så
gott så. Och så slök han det därna goda på en gång.
Men jag gick in och ville rent inte se på en, hur han
vänslades imot mig.

Johanna Petternilla fick gå ut titt och tätt och se
efter, hur det var med honom. — Tvi, jag glömmer

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0179.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free