- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, du gör, rent som du vill med det. Jag är till
freds, om du så ville sälja både Lilla Grålla och fölet,
bara den gamla får ligga på tuvan därhemma. Men
fölet växer snart upp, och varför skulle du inte kunna
lägga på ett till efter Gamla Grålla. Blir det för strängt
med våren, så får du alltid låna Baseliskens häst, det
har du fått förr.
Ja, så blev det då.
När de så hade klätt om sig och fått litet gott i sig,
både kaffe och mat, så tog Johannes och ledde Lilla
Grålla ur stallen. Henne slapp han att skrapa och borsta
så anskrämmeligt som den gamla. Och så voro snart
alla färdiga att ge sig åstad till Sjönevad.
Där tog Johannes fort rätt på Fläbben i Boarp och
frågte, om han stod vid sitt bud, och det gjorde
Fläbben, så denne hästahandeln var snart undangjord. Nu
skulle han bara ha tag i kvinnfolken igen.
Johanna Marja och Neta hade haft tur med sig —
de träffte ihop med Anna i Hagen och herarna, just
som de voro färdiga att gå ifrån marknaden.
— Jag visste la, att I kommen ändå, tyckte Johan
Petter och blinkade illmarigt imot Neta.
— Ja, men det hade vi slätt inte gjort, om inte far
hade kommit hem med Gamla Grålla, sade hon och såg
lika illmarig ut igen.
— Hur gick det med Johannes? frågte Anna i Hagen.
Johanna Marja och Neta tittade på varandra och
grinade.
— Jo, nu är han la torr igen. Och han har Lilla
Grålla med sig till Fläbben, sade Johanna Marja.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
