- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
- On this page / på denna sida
- Gamla Grålla
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Han var så ked av det. Nu var han rent tvungen till
att köpa sig ök till våren. Fölet kom han ingen väg
med. Och nu gingo de tuhundra riksdalerna, som han
hade fått av Fläbben för Lilla Grålla och som han hade
varit så glad för. Och ändå så fick han då aldrig så
gott ök igen som Lilla Grålla, det var rent omöjeligt.
Ja, tvi!
Och vem skulle han så ha till att flå märren?
Rackare-Nils ville han då inte besvära. Det var ett as till
karl. Vad hade rackaren med hans märrahandel att göra
där på marknaden! Men det var minst två mil till någon
annan rackare. Det blev rent för besvärligt att skicka
efter rackare en så lång väg, och så dyrt sen — minst
tre riksdaler bara för han drog av huden, och så tog
han la ändå både panneskinnet och istret på köpet —
det rara hästistret, som är så bra till selasmörja. — Jaja,
det blev la kan ske inte så mycket att ta. Men när en
inte fick mer än hud och ister igen på hästen, så kunde
en allt behöva ha det själv. — Om han skulle ta och flå
kulan själv och ta istret med. Ja, varför inte! Det hade
ingen med att sköta — det var la hans egen häst.
Han gick in och talte om olyckan för kvinnfolken,
som suto där inne i stugan och spunno.
— Ja, det kan ingen, för olyckan fly, sade Johanna
Marja och torkade sig i ögonen med förklädessnibben.
Nu så fick hon ändå bli här hemma. — Vem skall du
ha till att flå na?
— Det gör jag själv, tyckte Johannes och sträckte
på sig.
— Du är la, vet jag, inte galen? sade Johanna Marja
och steg upp ifrån spinnerocken.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
