- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
244

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

vi fick oss något eget. Vi trodde nog, att vi skulle kunna
slå oss fram i världen, vi så väl som andra, för vi var
friska och starka bägge två och inte var vi rädda för
att slita.

När det så led fram imot julen på den siste vintern,
som jag var i Skepperud, så passade jag på en
söndagseftermiddag, när husbonden och jag var ena, och talte
om för honom, vad jag och Anna Stina hade tänkt på,
och så frågade jag honom, om inte han skulle vilja lämna
oss en bit jord till ett torp. Men han blev genast mulen
och tyckte det, att han ville ingen torpare ha. Han kunde
inte gott lida torpare, för det första en dräng går och
gifter sig och tar torp, så blir det bara fattigdom och
elände, sade han. — Men vi skulle arbeta, ja, så gott vi
nånsin orkade, både Anna Stina och jag, det hade vi
lovat varandra, sade jag, och då skulle vi väl kunna
tjäna vårt bröd lika bra på ett torp som där på gården.
— Ja, det kunde så tyckas, men han kände till det där
— när de månge ungarne kom och ville ha något både
i sig och på sig, då förslog det inte varken med arbete
eller med gott folks hjälp, då blev det elände i alla fall,
mente han.

Det var svårt att höra, det där, och jag ville inte tro
honom. — Hå ja, lyckades det inte hos honom, så
lyckades det väl hos någon annan, tänkte jag. Inte var väl
alla bönder så rädda för torpare som han, för då skulle
det, må veta, inte vara så gott om, det slaget folk. Nu
blev jag riktigt ivrig, jag skulle tvunget skaffa oss torp,
och så sade jag upp både mig och Anna Stina till
våren. Anders bad, att jag skulle tänka mig väl för och
inte flyga åstad så brått, men det brydde jag mig inte

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0248.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free