- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
245

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

om — jag misstänkte nästan, att han sade så, bara för
han inte ville mista oss.

Näste söndag gav jag mig ut och frågade mig för
hos andra bönder i socknen. Men det fanns ingen, som
kunde lämna mig ett stycke jord. Det såg ut, som om
alla hade satt sig i sinnet att mota mig.

Då fick jag höra, att Rike Björn i Fjälliden hade
vräkt Bryngel på Skogsmaden ifrån hans torp med
hustru och sex barn, för han inte kunde göra rätt för
sig. Och fast jag visste, att Björn var den värste
blodsugare, en kunde få att göra med, så gick jag ändå
bort till honom och frågade efter platsen, för jag hade,
må veta, en sådan innerlig harm av att inte kunna skaffa
oss ett ställe denne våren. Alla människor visste om,
att vi hade sagt upp oss ur tjänsten. — Jo, här hos
Björn gick det bra. Jag skulle få torpet, men så måtte
jag ock ta mig på att göra fyra karl dagsverken i
veckan, och det var strängt för den lille jordlappen.

Vi var ute och såg på stället. Det låg mitt inne i
skogen på en gammal mad. En kunde räkna stubbstråna
efter den sista grödan på de sura åkerlapparna, så
magra och utsugna var de. Och både stugan och den
lille ladugården var nästan fallfärdiga. Det var stora
hål på taket, och en kunde köra handen in genom
väggspringorna. Alla fönsterna var utslagna, och skorstenen
hade rasat ner. Men jag var som förtrollad, jag lät inte
skrämma mig av nånting. Vänta bara, tänkte jag, tills
Anna Stina och jag kommer hit, vi skall snart räta upp
både jord och hus — och jag tyckte rakt, jag kunde
se, hur frodig och grön säden stod på de utdikade
åkrarna och hur fint och glatt det var där inne i den lilla

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0249.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free