- Project Runeberg -  Samlade skrifter / Andra delen - Allmogeberättelser, nya allmogeberättelser /
258

[MARC] Author: August Bondeson
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

- On this page / på denna sida - Lars på Skogsmaden

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

de brinnande träden. Jag brände mina händer och fötter,
mina kläder tog eld, röken höll på att kväva mig. Men
jag slog ikring mig ännu. Till slut tyckte jag, att det
kom en stor låga, så stor som ett hus, och drog sig
med sig upp i luften — det var så ljust och så varmt —
och jag måtte följa med högt, högt, högt. Sen minns
jag ingenting mer.

När jag långt om länge kom till sans igen, då låg jag
på Vänersborgs lasarett. Jag försökte röra på mig, men
det gjorde så ont i hele kroppen, så att jag måtte ligga
rent stilla. Och ingenting kunde jag se, det sved i
ögonen, som om jag haft eld i dem. Då kom jag ihåg, vad
som hade hänt. Ack, vad det pinade mig, jag tyckte rakt,
att hele min kropp ville vända sig ut och in, så klämde
det mig. Jag önskade, att jag hade varit död.

Ja, så gick tiden, och jag blev äntligen så pass, att
de kunde hämta mig ifrån lasarettet. Då var jag
stenblind. Det var mitt första straff; men det var inte det
värsta.

Där på lasarettet hade de inte talat om för mig, vad
som hade hänt, sedan jag förlorade sansen där mitt uppe
i elden. Men det gjorde Anna Stina, när hon kom och
skulle hämta mig.

Det ryser i mig än, när jag tänker på det, hon talte
om. Johannes på Kasen hade, må veta, vaknat och
sprungit bort efter mig och dragit mig ur elden. Så kom
där folk ifrån alla ler och skulle hjälpa till att släcka.
Men det stod inte till. Skogen var kruttorr. Och det gick
här som alltid vid skogseld — om luften är aldrig så
stilla, när elden börjar, så drar det inte länge om, innan
det blir vind. Och lågorna flög från träd till träd vitt,

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:17:39 2023 (aronsson) (diff) (history) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bondeson/2/0262.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free