- On this page / på denna sida
- Lars på Skogsmaden
- On this page / på denna sida
- Lars på Skogsmaden
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
vitt och så fort i den torre skogen. De försökte att göra
förhuggningar mot elden, men han flög över — det
stod inte till att mota honom. Mina hus och fem andra
ställen brann upp, och det var knappt, att människorna
kunde rädda sig och kreaturen. De måtte köra ut
kreaturen i sjöarna och bikuporna och allt det lilla, de hade
i husen, måtte de ta med sig i pråmar och ro ut på sjön
med, och där fick de sitta med barn och allt, tills
branden var över. Och vargar och rävar, som här var så
gott om på den tiden i fjället, de flydde och sprang
rakt in på husen och på människorna. Och fåglarna
flög ikring sina bo och skrek, men röken och elden
körde bort dem. Ja, en milaskog brann upp, med allt,
vad där fanns i honom, som inte kunde fly, och fem
fattiga folk blev husvilla, och jag själv blev ifrån att
vara en arbetsför, hederlig människa en blind usling,
som kom fattigvården till last — nu har socknen fått
både mig och mina barn, nu kan jag inte sträva för
dem längre. Ack, så gärna jag ville sträva, ja, sträva
till blods, om allt vore som förut. — Men mitt värsta
straff, det är, att jag har en människas liv på mitt
samvete, och fast det var min värste oväns, så har jag lika
ont av det ändå. När skogen var bränd, gick Björn
bort och hängde sig själv.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
