- On this page / på denna sida
- Om Hanspärsgårds höns
- On this page / på denna sida
- Om Hanspärsgårds höns
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
de inte ta vara på sin tupp, så kunna de göra vilket den
onde de vilja. Du ska gå, säger jag.
Men Sven ville inte höra på det örat, för han tyckte, som
rätt var, att det hade varit nog rantahej för den tuppen,
de hade haft. Nu kunde gärna Börtas tupp få stå för hele
höneleken, mente han.
— Jaså, vi ska krusa Fru Tyska Höna om tupp till våra
hönor. Ska vi vara sämre än de och inte ha råd till att hålla
oss med tupp själva? tyckte Stina. — Det säger jag dig,
Sven — går du inte till herregården och köper den störste
tupp, du kan få fatt i — jag ger den onde, vad han ska
kosta, du ska få mina äggapengar, när hönorna ta till att
värpa riktigt — gör du inte det, så blir jag aldrig i tiden
god på dig. — Kunna inte vi ha lika så god tupp som de?
säger jag än en gång.
Detta kunde Sven inte neka till, för han tyckte allt det
samma, han själv med. Men han ville inte gå och köpa
någon tupp.
Stina gick bort till spisen och slog upp en kopp kaffe
och bad Sven göra sig en redig gök, innan han lagade sig
åstad. Och Sven gjorde sig nog en god gök, men han tyckte
ändå, att han ville inte ge sig av i sådana ärenden.
— Johan kan få gå, sade han.
— Nej, tvi för allt, vad lett är, tyckte Johan. Han ville
inte höra talas om det här.
Men hur nu Stina lirkade med Sven — fram på
eftermiddagen gick han upp på loftet och tog på sig
helgdagskläderna och så ledade han av bort till herregården en halv
mila väg, utan att Johan ens fick veta det. Och om kvällen
så kom han hem och släppte en hane in i fähuset. Det gick så
fint och finurligt så, han smög sig in igenom måckedörren
med honom, så ingen människa hade reda på, att där var
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
