- On this page / på denna sida
- Om Hieronymus Peregrinus Anatolius' stora lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Cesar, eller vad det var för ett hundanamn du hade på
honom, den förste mannen, söp ihjäl sig. Det skulle jag
med gjort så fort som möjeligt.
— Ja, men tänk på förgyllningen då! tyckte skräddaren
och vred på sig.
— Jag ger den onde förgyllningen, tyckte Nils. Förgyll
en lort, så luktar han ändå!
Hieronymus Peregrinus Anatolius hade hört nog. Han
smög sig tyst in genom stugan och gick köksvägen ut i det
fria. Och visst är, att han den kvällen mer än någonsin
förut begrundade sin "stora lycka".
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>