- On this page / på denna sida
- Om Hieronymus Peregrinus Anatolius' stora lycka
- On this page / på denna sida
- Om Hieronymus Peregrinus Anatolius' stora lycka
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Per kom in och öppnade fönster och dörrar på vid vägg,
för frun ville ha frisk luft i sovrummet.
— Och jag, som tänkte, att din fru skulle fått smakat
min gode risgrynsgröt. Grytan är allt påsatt, sade Johanna.
Men kanske den hade inte smakat henne, suckade hon.
— Tack, mamma lilla! Men jag tror, det är bäst, att
hon får sova i kväll. Jag ska äta både för henne och för
mig, sade Per.
Per skulle vara med inne och hjälpa frun att kläda av
sig och gömma undan "kryddepåsarna" och löständerna.
Så satt han vid hennes säng och talade med henne om
Göteborg och dess härrlighet, tills en stilla snarkning angav,
att hon ej längre behövde hans sällskap.
Då han kom ut, hade Nils i Smedsgård blivit hämtad
dit igen. Och gubbarna sutto där helt förnumstiga, med
ryggarna åt Per, och drucko var sin rejäl gök.
Borta vid hyddeknuten stodo August och Mali. August
hade lagt sin arm om Malis liv och böjde sig fram för att
ta en kyss av henne.
— Titta! sade Nils i Smedsgård. Titta på de bägge där
borta vid hyddan! De tro la inte vi se dem. Det därna kallar
jag för lycka. Det är unga och raska och skapeliga
människor, dom hålla av varandra av hjärtat. Inte bry de sig
om, antingen de ha nånting eller inte ha nånting — det är
med dem rent som med dig och Johanna en gång i tiden.
De ha lyckan, de. — Men Per! Jaja, han får ha det, som
han har ställt sig. Mig angår det inte. Men så mycket är
det, så jag lider aldrig, att du talar mer om Pers stora
lycka. För ta mig den onde, jag ville ha hans fine krokedil
i min vedhydda en gång. Och om de så ville ge mig
etthundra blanka riksdaler, så ville jag inte ligga i samma
stuga som hon en gång. Skam undre på, att den därne
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
