- On this page / på denna sida
- Båtsmannens brev
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Neej!
— Och gåsfötterna?
— Nej, det kan la vara.
— Och om solen och blomstrerna och näktergalen?
— Jo, gu det gjorde han, ropade båtsmannen ivrigt.
— Nå, var det också han, som hittade på det — att
dansa på rosor hela livet igenom?
— Nej, det får la jag ta mig på.
— Och inte har Anckar behövt att kasta sig i havsens
djup!
— Å nej, då satt jag väl inte här, sade båtsmannen och
skrattade gott.
— Ja, jag tycker så bra om detta brevet, så att jag vill
skriva av det, sade jag. — Och jag kan svära på, att Anckar
också var mycket väl nöjd med det, när han skickade av
det.
— Tacka för det, att jag var nöjder med det? tyckte
båtsmannen. — Var du nöjder med det, Stava? ropte han
till hustrun, som stod vid spisen alltjämt.
— Stolle! sade Stava och vände sig imot oss —
kaffekitteln fick sköta sig själv för ett ögonblick. — Jag
glömmer la aldrig, vad jag hade för bekymmer, innan jag fick
skrivet svaret ditner till Karlskrona. Jag sprang till
klockaren den samme kvällen, jag hade fått detta; och, må tro,
det ville många kruseringar till, innan han blev i ordning
att skriva. Och så måtte jag springa till prästagården med
brevet och be, att det fick följa med i prostens väska. Må
tro, det var många bekymmer för det!
— Stackars Stava! Det var allt synd om dig. Du var la
räliga ledsen för de bekymmerna med? sade båtsmannen
och plirade så illmarigt imot henne.
— Å, inte värst ändå! mente hon och skrattade gott.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>