Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 89 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - En förargelsedag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

han sig en riktig enerisbasta, det fick han, för det skulle
han då ha. Men när mor Olenas lille Karl Johan kom hem,
så skulle han ha det, som bättre var, för han var snäll, han.

— Stackars min lille Karl Johan! sade mor Olena, när
hon kom in i sin egen stuga och hade stängt dörren.

Karl Johan snusade och snusade.

— Jag får la hitta på nånting gott åt dig, sade mor Olena.

Karl Johan tittade upp och smackade.

Så hon ut i köket efter grötafatet sen gårkvällen. Hon
satte brädden imot bröstet och gjorde en liten knyck
på fatet, så att grötaklicken gjorde helt om och visade den
blanka sidan. Så tog hon fram den lilla flata, svarta
sirapsflaskan ur skåpet och skulle söta gröten. Men där var bara
ett litet, litet grand igen på bottnen, så det ville inte rinna.
Och sen, om än det hade velat rinna, så hade det blivit rent
för grova ränder, och därför så tog mor Olena och ställde
flaskan till värmes i spisen, där det var några glöder igen,
sen hon rustade till dagvården.

Nu satte hon sig till rocken, medan sirapen värmde sig.
Och då rann sinnet till igen. Ja, hon trampade och hon
snodde, så skävorna yrde som en myggedans omkring
rockalaget, och det surrade som i den värsta grynakvarn.

Men rätt i det samma så small det till i spisen, och
sirapsflaskan i kras. Hon var kommen för nära värmen.

Mor Olena upp som en bistungen hund och skulle rädda,
vad som räddas kunde. Så fick hon tag i flaskebottnen. Den
var hel, så att sirapen var i behåll. Nu så lade hon ut den
ena sirapsskenan efter den andra på gröten, och hon höll
så högt, så att strålen kom ner så fin, så fin som det finaste
maskinsilke.

— Ät nu, lille Karl Johan sade hon så milt, hon nånsin
kunde.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>