Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 119 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Anna Katrina, hon vann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Men vet nådig lagman, vad hon gjorde? — Jo, hon
räckte ut tungan åt mig och sa: "Äh!" och så stassade hon
ut och hon höll sig inte för god till att ta både visparna
och kvasten och ugnssopan med sig. Då blev jag vilder och
sprang fram till fyren och fick fatt i en eldbrand och slängde
efter henne, just som hon var i dörren, för så bruka vi alltid
göra med sådana därsinga och så spotta vi tre gånger: tpi,
tpi, tpi!

— Men varmed är det vittnet skulle styrka sin parts
sak? sporde domaren, för nu var han otålig.

— Joho, sade Lisebet, det vore både synd och skam, om
Anna Katrina skulle vinna, för hon är ett riktigt troll till
att vara leder och påståelig, och snål och om sig är hon
som den värsta get. Tacka vill jag då Elin, hon kan leva
och låta andra leva med, och det vet jag då, att om hon
så inte bakar mer än en vaffla, så ska hon låta sina
nabokvinnor smaka på na. Och jag minns la i höstas, när hon
slaktade bien. Tror inte lagman, att hon skickade till mig
ett skott så stort, så både jag och mannen min och alla våra
glöttar åto oss ont av det.

Nu var domaren över sig nöjd av vittnesmålen.

Så sade han:

— Den ena parten kan inte styrka sin rätt mer än den
andra. Därför måste lottning avgöra saken.

Så skickade han häradstjänaren bort att hämta två
pinnar, en lång och en kort. Och när så häradstjänaren kom
igen och stassade fram med sina pinnar mellan knogarna,
så sade domaren till de bägge dägerna:

— Tagen nu var sin pinne! Den av eder, som får den
längsta, hon skall hava skräddaren,

Anna Katrina, hon flög fram och ryckte till sig en pinne
och det, så hon höll ända på att ta häradstjänarens näve

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>