Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 120 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Anna Katrina, hon vann

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

med. Elin, hon tog sin sakta och väl. Men när de så viste
fram dem för domaren, så hade Anna Katrina den längste.

Därmed var saken avgjord. De meste tyckte, det var inte
rätt, att Anna Katrina skulle vinna; men Kristian, han
tyckte det var bra, att domaren hade dömt, som han gjorde,
för nu var han själv utan skuld, och när Anna Katrina
vann, så behövde han la åtminstone inte vara rädd för
stryk.

Så sade Anna Katrina.

— Såg du, att jag vann, Elin! Kom nu och hjälp mig
att hjula!

Men då sade Elin:

— Nej, nu kan du hjula din skräddare, bäst du gitter,
jag löser inte av dig.

Anna Katrina, hon neg både för domare och för nämnd.
Så tog hon fatt i hjulbårsarmarna och ledade av med sin
Kristian. Och hon tog fram sitt mataknyte och posslade
om Kristian, så han blev ända belåten. Och vid vart enda
ställe, de kommo till på hemvägen, så höll Anna Katrina
stilla, och Kristian hojade, så gott han orkte:

— Anna Katrina, hon vann, Anna Katrina, hon vann!

De tre näste söndagarna så lystes där i Glimminge kyrka
för sockenskräddaren Kristian Persson och pigan Anna
Katrina Jönsdotter.

Måndagen därefter så skulle bröllopet stå. Anna
Katrina hade bjudit Gamle-Sven i Hålan och hans käring,
Olena, till försvar, för se, Olena var hennes moster. Så
satte de Kristian i höstavagnen; Anna Katrina gick i
skaklarna, och Gamle-Sven och Olena, de sköto på. Och så
bar det i väg till prästagården.

När de nu kommo till Risa backe, så stod där en äreport.
Det var två knaggiga, skalade björkar, som voro böjda ihop

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>