- On this page / på denna sida
- Rackare-nils.
- On this page / på denna sida
- Rackare-nils.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
kalaset, och började skälla. Träskotramp hördes ute på den
hårdfrusna backen. Nu klev den främmande in i förstun,
skubbade av sig träskorna och snöt sig med kläm. Väkter
skällde som på den värste stortjuv och kältring. Det
knäppte i klinkan, dörren gick upp. Och in steg ingen
mindre än Skorva-Kristians svåger Rackare-Nils. Väkter
blev genast tyst och började hoppa upp på rackaren och
vänslas. De voro gamla bekanta.
— God dag, här inne! Gud välsigne maten och folket,
som äter! Tack för sist! skulle jag la säga. Jag bryr mig
inte om att handfly er, hälsade Rackare-Nils och satte sig
på bänken vid dörren.
— Hur är det med dem därhemma? — Jag har inte sett
till er sen juladag, när jag träffte Johanna Petternilla och
dig vid julottan, tyckte Neta Karolina, sen hon hade
tuggat ur munnen och torkat sig med ullaförklädet.
— Jo, tack, som frågar! Det är la bra med dem
därhemma. Johanna Petternilla är så trinder och feter, så hon
ända skiner. Och pojkaslofsarna, som vår herre har gett
oss en sådan mängd av för syndens skull, de skava och äta,
så de kunna äta öronen av en. — Ja, det var sant, du sa:
vi ha inte sett varandra i helgen mer än den ende gången
då vid julottan, för så går det — vi göra aldrig julagille
därhemma. Hm hm! Och vi ä la inte heller så kyrkesamma
av oss därhemma som I. Det är midsommarsdag och
juladag, som jag går till kyrkan. Julottan har jag då inte varit
ifrån, sen jag blev så pass, så jag kunde gå dit; för jag
tycker, det är så roligt med julotta. — Det var ett år, som
här ingen otta blev i Kröplinge, för bondbassarna, som han
brukar säga, båtsman Hallling, voro för snåla och nändes
inte att köpa ljus. Men så, min själ, fingo de också det höra
av mig; för jag skällde på dem, så många jag träffte, hela
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
