Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 135 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Rackare-nils.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

Nu steg han upp ifrån bordet och gick bort till svågern
för att få vara med om malörtabesken ovanpå både sillen
och jordpärorna och mjölken. Nils läkte sig med en besk
till, sen så slog han i till Kristian.

— Detta var magagassa! tyckte rackaren och smackade.
Var så god, Kristian! Öppna dörren, be’n gå in, min dotter
Julia! sjöng han.

Men Neta Karolina var nyfiken efter att få höra mer
om främmaden, som hade varit hos rackarens.

— Vilka krämare var det, som I haden hos er? sporde
hon.

— Jo, tyckte rackaren, det ska jag tala om för dig. Det
var Axels parti och så Vidriks. För se, det var Axels Mina
och Vidriks Ville, som skulle slå följe. Och de hade då tiggt
ihop allt, vad en kan tänka upp, till detta bröllopet. En har
då aldrig sett en sådan syn av stumpar och smulor av alla
de slag, som duga till att stoppa i sig. För där var köttbitar
och fläskabitar och där var pölsestumpar, både blodpölsa
och grynpölsa och hackepölsa på alla de fasoner, och
julabröd, både grant och grovt, och bullar och ringar och
ostaskalkar och smörklickar om varandra i en röra och
kaffebönor och sockerbitar från stadsbodarna. Och så slaktade
de sin lille gris. Bloden och småplocket brydde
kältringakäringarna sig inte om att laga till. Det fick Johanna
Petternilla ta vara på. Men de kokte en hel gryta med sylta.
Och det blev ett ätande och ett supande och ett
kaffedrickande och ett svärjande och hoppande och dansande,
så det var ett liv som i den värsta marknadsstuga
därhemma.

— Men hur gick det till med själve vigseln då? frågade
Neta Karolina och skubbade sig av nyfikenhet. Hade de
ingen präst dit?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>