Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 136 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Rackare-nils.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Å den onde hade de! tyckte rackaren. Nej piramän,
de redde sig gott, utan både präst och klockare.

Ungarna hade skockat sig ikring rackaren och stodo där
som tända ljus, nästan lika nyfikna som själva Neta
Karolina.

— Hur gick det till då med vigseln? Skynda dig att tala
om et. Jag är så förveten att få höra, hur det gick till, tyckte
Neta Karolina.

— Jo, tåla dig bara, medan jag slår i femton droppar.
Jag är rent tvungen till att först läka mig litet till, sade
rackaren och slog i en halv. Sen den var väl tömd, tyckte
han: Jo, se, det var då så makligt med den vigseln så. För
när kvällen kom, så pallade kältringarna sig ut på backen
därhemma, både stora och små. Så fingo bruden och
brudgummen gå avigt runt ikring en jordfaster sten, där låg,
bruden iföre och brudgummen efter, tre gånger å rad, och
för var gång så skulle brudgummen spjärna till bruden med
vänster fot på det ställe, som är överst, när en plockar
stickor, om en ska tala fint. — Det var la för att visa, att
han skulle bli husbonde, kan jag tro. — Men han spjärnte
inte hårt, det såg jag, för jag stod vid husaknäppan och
tittade på. Sen så var det bara ett handslag och därmed var
det avgjort.

Sen sa brudens mor, det var Anna Britta:

— Det säger jag dig, Ville, att du ska dj—r i mig ta vare
på flickan!

— Ja, det kan i ge er hundra dj—r på, min mor, att jag
ska ta vare på flickan, tyckte Ville.

Sen bar det in i stugan igen med hele stassen. Så hällde
de upp brännevin i en kittel, hele kitteln full. Och sen så
satte de sig runt ikring kitteln och öste i sig med
kaffekoppar och skedar. Och kältringaungarna voro med i

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>