Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 139 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Rackare-nils.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

skinnets och talgens skull. Så länge en var karl och kunde bju
på ett halvstop, så kunde en bli hedrad med att bli bjuden på
nånting som dugde. Men tron I, att Håkan i Näregård hade
råd till att bestå en julesup på mig, så dålig jag var! Hm!
Och tron I, att de kunde låta mig ligga inne vid spisen över
natten och värma min gamle sjuke kropp? Nej, de dj—a
skulle förstås ha mig ut på forlon, för den unga kvinnan
där tyckte det, att jag hade lus. Men det var en dj—a lögn,
för jag hade inte en enda lus, det vet jag, för då skulle jag
känt henne. Och jag kunde gärna velat haft ett halvtjog
där ute på den kalle forlon, för där fanns, herran i min själ,
inte så mycket som en loppa att värma sig med. Håhåja!
— Så skulle de gubevars göra sig till om mornen och ge mig
en kopp kaffe, men det var bara sump och blask. Och så
stack de till mig en pölsa. De hundra dj—a, de sa, att det
skulle vara medisterkorv, och så var det inte annat än tarm
om tarm. Håhå! Och så var jag framme hos prostinnan där,
innan jag gick ur byn, och begärte lite att bita på. Men hon
gav mig inte annat än en hård brödskalk och ett sillahuvud,
och det var, förbanna mig, inte mat för mina gamla
gommar.

— Nej, tyckte Axels Anna Britta, prostinnan, hon är,
dj—r i mig, snålare än nån bondekäring. Hon ger inte bort
sillahuvet, innan hon fått bitit nacken av et.

— Det var räligt att säga om själva prostinnan, tyckte
Neta Karolina, som nu gått fram till spisen för att sätta
kaffekitteln på elden.

— Håå, tyckte rackaren. Har du fått nåt gott av
Prostinnan, Neta Karolina?

— Nej, jag har la aldrig bett na om nåt, sade Neta
Karolina.

— Ja, inte jag heller, sade rackaren. Och inte har jag

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>