- On this page / på denna sida
- Rackare-nils.
- On this page / på denna sida
- Rackare-nils.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Må tro, far hans, som de huggde huvet av i Köinge, för
han hade mördat en människa, det var själve
kältringakungen. — Eljes så gubevars gällde och flådde han både
hundar och kattor på gamla dar.
— Skål, Kristian! Nu tar jag den sista pärlan, för jag
börjar ända bli torr i halsen efter det myckna
kältringapratet! tyckte rackaren och tömde den siste beskaskvätten
ur flaskan.
— Jag får la titta efter riktigt väl, om här inte är, så du
kan få dig en gök med, när kaffet blir färdigt, sade Neta
Karolina och smilade gott och så gick hon bort till spisen
och lade på kaffekitteln.
— Du är då en skrällkäring, Neta Karolina! Och det har
jag då alltid sagt. Kors, vad jag var dum, som inte tog dig
i stället för Johanna Petternilla! Då så hade där aldrig
varit öde för brännevin i vårt hus, tyckte rackaren.
— Ja, det kan du allt ha rätt i, Nils. Och då så kunde
jag fått roa mig med att ha kältringagille i husen med. —
Men hur gick det med den gamle Holgern sen? tyckte Neta
Karolina.
— Det måtte du la veta. Han dog ju, vet jag, sade
rackaren.
— Ja, det vet jag la. Men innan han dog, sade Neta
Karolina.
— Jo, så låg han där och pratade till fram på ottan. Då
blev han tyster. Men som han hade legat där rent stilla en
stund — vi trodde mest, att han allt var durad av — så
satte han sig upp till hälften och skrek, så det riktigt
rasslade efter’t:
— Min rockakrage! Dj—r anamma min rockakrage!
Därmed så föll han ner igen och var död.
Kältringarna bort och till att sprätta upp rockakragen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
