Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 146 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Rackare-nils.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

på honom, innan de hade lykt igen ögonen en gång. Då
hade han femti riksdaler insydda i rockakragen.

— Det var skam till gubbe, tyckte Neta Karolina. Hade
han femti riksdaler i rockakragen! Där blev pengar till
begravningen.

— Ja, pina dö! sade rackaren. Där blev både till kaffe
och till brännevin och mer till. Födvaran skaffade la
kältringakäringarna. Nu hade de, må tro, fått riktigt ärende
i gårdarna, så nu brydde de sig inte om att sticka varken
lonålar eller synålar i livstycket på bondkäringarna, när de
kommo in i stugorna. De tiggde till denna begravningen,
så det var ända misskundeligt. För de kunna. Jag hörde
dem, hur de gingo på hos Fläbbens i Boarp, för jag var
där och skulle skaffa några bräder till kistan, kan veta,
just som de kommo in i stugan. Och de lade sina ord så
grant så.

Först kom Axels Anna Britta insättandes.

— God dag, min mor! — Å, herre Jesses! Nu har vår
gamle far slutat sin vandring, tyckte hon och suckade. Nu
får I skänka oss lite, så vi får honom vackert i jorden. Kära
mor, skänk oss ett jordelakan!

— Vi ha inget att skänka bort, sade Fläbbamoren.

— Å, bara I letar, så har I nog. Det behöver inte vara
av de allra nyaste, för han sprattlar, min själ, inte sönder’t.

Så kom Vidriks Sara in efter, och då blev det ändå värre.

— Å, kära mor i spisen, ge oss en bit av grisen! Kära
mor, ge oss lite fläsk! bad hon.

— Ja, kära mor, tyckte Anna Britta, var beskedelig och
ge oss en smula fläsk så pass som en märreläpp jäms efter
örona, så ska jag be Gud bevara er so för gris och er ko
för kalv, och för den mask, som på marken må krypa, och
för den eviga flärra, min mor, och jag ska be till Gud, att

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>