- On this page / på denna sida
- Rackare-nils.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
— Ja, det var jäden, vad du har haft et rart i denna
julen, Nils! tyckte Skorva-Kristian och smackade.
— Hur länge lågo de hos er sen, krämarna? frågade
Neta Karolina.
— Jo, de blevo där till i går på eftermiddan, sade
rackaren. Då så hade karlarna blivit osams — den onde vete för
vad, för jag var ute, när de började. Men när jag kom in i
stugan, så voro de ihop och slogos och skuros, så bloden
spottade, och kältringakonorna voro med i leken, och det
var ett dån och ett svärjande och ett liv, så de hållde ända
på att riva ner husen och skrämma vettet ur både Johanna
Petternilla och ungarna. Därmed var det slut på gillet, för
nu så hade de ingenting mer igen varken till att äta eller
supa. Och då så sa jag:
— Viljen I inte leva som folk här, så fån I, min själ, ge
er åstad. Nu ska I ut, sa jag.
Då så skullen I sett på tusan. Då hållde de upp med att
slåss sinsemellan och vände sig imot mig och till att hoppa
och svärja och slå i väggar och tak och tyckte det, att de
blevo där, så länge de ville.
Men då sa jag:
— Här är jag herre på täppan. Kommen det ihåg! sa
jag. Och ut ska I!
Men de svuro och förbannade sig på, att de blevo där,
så länge de ville, tyckte de, och slogo i bordet och levde
som de värsta turkar, både karlar och käringar.
Då gick jag fram till sängen och tog ner bössan av
väggen och så sa jag:
— Nu, herran förbanne mig, gån I inte med en gång.
Och den, som inte är utanför min dörr, innan jag har
räknat till tio, så luktar han lik, sa jag och så spände jag
hanen.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>