- On this page / på denna sida
- Rackare-nils.
- On this page / på denna sida
- Rackare-nils.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Då så skullen I sett på kältringarna, när de förstodo, att
det blev allvar. Gutt förgrömme mig, fingo de inte så brått,
så de ramlade över varandra, när de skulle nappa till sig
sina påsar och paltar. Och det blev så krappt i dörrahålet,
när de skulle ut, stora och små, så en kunde inte ränt en
sticka emellan dem.
Jag efter ut på backen, med bössan i näven. Och de
sprungo och skällde som hundar. Det brydde jag mig inte
om. Men så var där en, det var Vidrik, som klappade sig
där bak åt mig. Det skulle han inte gjort, för jag blev
rasande och smällde av skottet efter honom. Och så
gammal skytt är jag, så nog träffte jag, för han klappade inte
sen. Och i dag så fick jag höra, att de hade varit inne hos
Klabbens, och där hade Sara fått låna en pennakniv och
pillat ut över tjuge hagel ur stussen på Vidrik.
— Kors, sicket liv! tyckte Neta Karolina. Gud bevare
en nådeligen för sådana människor! Men de ä inte
människor, för de ä kältringar. Och vad de få och vad de ha,
så är det ändå ingen välsignelse med det. Eljes så kan en
ända bli sjuk av att höra, hur de kunna klämma sig till allt,
vad gott är, utan till att göra det minsta skäl för det. Tigga
och preja och stjäla, det är deras yrke. Och tänka sig, att
de ska vräka i sig en hel gris och så mycket annat sovel på
några dagar, då andra fattiga, ärliga, kristna människor
ska titta långt efter en liten sovelbit, så pass som en
tumände, att suga på till brödet och jordpärorna, fast en sliter
dag ut och dag in, så ryggen kroknar och händerna stä som
greper. Tvi, jag blir ända arg, när jag bara tänker på det!
En borde skicka dem till hundturken allihop, där de ä
komna ifrån.
Kristian och ungarna tittade stort på mor, hela tiden hon
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
