- On this page / på denna sida
- Om Kröplinge döve socknapåg Sören och hans bägge klockor
- On this page / på denna sida
- Om Kröplinge döve socknapåg Sören och hans bägge klockor
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
så len som en jordpäregröt. Och så vaktade de honom sen,
så han ingenstäds kom.
Men när det led inpå julen, så bad han Rackaren så väl,
att han skulle få ge sig bort till de gamla goda ställena
i bygden och hälsa på. Han skulle varken skälla, ej heller
skulle han be om nånting, men han var så säker på, att om
bara han viste sig, så skulle de genast plocka till honom
av allt gott, de hade, så att det kunde förslå både till honom
själv och till att fägna Nilsa med. Ja, då så fick han la gå.
Och det slog in, som han hade sagt, för alla ville, kan veta,
fägna den gamle socknapågen — så han hade två
kvartersflaskor med brännevin och en hel påse med julakakor och
pölsor och en mängd annat gott och rart med sig hem till
Rackarens.
Och där blev kalas, ska jag säga. För både Sören och
Nils och Johanna Petternilla och ungarna så åto de sig
sprängmätta till middag på julafton av detta goda, som
Den döve hade haft med sig ur gårdarna. Ett kvarter
brännevin söpo de också ut. Och ändå hade ju Sören ett
helt kvarter igen och ett halvtjog julakakor och korvar och
juläpplen och så därtill ett julaljus, som han hade fått i
Hult av själva Inger där.
Om julakvällen så satt han vid sitt eget lilla julabord på
träsoffan där borta vid dörren och gladde sig åt all denna
härrligheten, som han nu hade framför sig. Där lågo
julakakorna i hög och korvarna ovanpå högen och så alla
juläpplena runt ikring. Och julaljuset stod så grant i den
utsupna kvartersflaskan och brann, och på var sin sida om
ljuset lågo hans bägge klockor, Paris till vänster och
London till höger, och bägge skraltade på och gingo.
Vid kvällmaten så fick Sören sitta med till bords och
äta både blötfisk och vitangröt, så mycket han nånstingen
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
