- On this page / på denna sida
- När åskan gick
- On this page / på denna sida
- När åskan gick
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
likadant och huttrade och hållde abcboken med bägge händerna
framför sig, med tuppen uppochnedpåvänd.
De andra började röra på sig så smått och skifta ett
ynka ord då och då sinsemellan.
Lore Knalle var den förste, som fick munlädret i
ordning. Han tittade på kältringen och sa:
— Jag tror, I än rädder för åskan, I Holger!
— Ja, sa Holger, men med ansträngning, ho ä, min själ,
farlig nog för den, ho vill åt.
Då gapade de till och grinade högt både Lore Knalle
och Tratta-Lars och Hallingen och Rackaren, och Göken
och Dabben och Baselisken grinade med, ja, själva
gästgivaremor så drog hon på smilebandet, så andäktig hon
nyss hade varit. Så nu var det slut med det allvarsamma.
Och solen sken in igenom söderfönstret i
gästgivarestugan. Och Lore Knalle klev bort till spisen och pillade
fram kortleken igen. Och Tratta-Lars gjorde sig i ordning
att ta imot en ny given och tittade långt åt skivan. Och
Rackaren lade in en ny mullbänk och bjöd både Göken och
Dabben och Baselisken på snus. Och allihop beställde de in
nya bläckor, till och med Tratta-Lars. Och Hallingen
började göra sina kast utåt golvet och sjöng brännevinsvisan:
<poem>
"Ja, brännvin är ju en härrlig drick,
som gör människan glad och kvick,
blott man dricker efter skick
och inte krögarn var så dyrer.
Ja, tänk, om krögarn ville ge kredit,
stor kredit, lång kredit,
usch, vad folk då skulle strömma dit!
Sjung fadiradiradiralla!"
<poem>
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
