Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 240 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Om huru båtsman Halling och Rackare-Nilsen processade

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

att han var väl nerkommen, så vräkte de undan dämmet,
så vattnet ända forsade in i kistan. Och då var det en
Rackare, som klämde i att höja och ropa om hjälp för bara
livet. Då så fingo la karlarna dit och låsa upp ålkistelocket,
och så drogo de fram ålatjuven, som de trodde. Och för
det han inte skulle behöva få nån ryggmatist — det var
kan veta, på hösten och kallt i vattnet — så lenade de upp
honom tämmeligen ordenteligt med ett gott linjament, som
de bruka kalla för påkolja. Ja, det gjorde de.

Men se, desse karlarna blevo la ända skammande, när de
fingo höra, att det var Nils — åtminstone sade han det
själv. Se, han kunde ju visa dem tydeligt och klart, att det
inte var för nån levernets omsorg eller några bekymmer,
som han hade krupit ner i kistan; för han var inte sämre
karl, än han hade pengar på sig till ett helt stop brännevin,
som han också tog in på gästgivaregården och bjöd
vaktarna på. Därmed voro de också färdiga till att hålla med
Rackaren i det, som han sade, att det bara var hans usla
förvetenhet, som hade lockat honom ner i kistan. Och på
det lilla viset så var nu allting gott och bra igen. Och när
Rackaren därtill förklarade och svor på, att han gjorde den
största konst, han kunde, i Sjönevads ålkista och i ålen
med, så grinade la vaktarna åt hela denna paschasan.

Men så om Sjönevads marknad så står den gapige
Hallingen, båtsmannen, där mitt ibland folket på backen
och gapar och grinar, så Rackaren själv får höra på det,
och frågar, om de ha hört, att sjönevadsboarna ha fått en
ål på nio pund, med bindtröja och engelskskinnsbyxor och
träskor och håsesockar i sin ålkista. Och dessa människorna
grinade med, kan veta, så det var ända obarmhärtigt, och
tittade på Rackare-Nilsen — för se, sådana däringa

24O

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>