- On this page / på denna sida
- Om huru båtsman Halling och Rackare-Nilsen processade
- On this page / på denna sida
- Om huru båtsman Halling och Rackare-Nilsen processade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
Minns du, hur våter och skämmande han såg ut, när han
änteligen fick lov till att springa sin väg. Hahaha! Skål,
din rälius! tyckte han och tog sig en ärlig klunk.
— Tack! sade Hallingen och tog imot flaskan. — Ja,
nog är det skam så dumt, att vi ska behöva processa, vi
bägge, som ha haft så mycket fyr ihop, sade han sen, när
han lämnade igen flaskan.
— Ja, min själ, är det så, tyckte Rackaren med.
— Ja, jag skulle gärna ge hele processen tusan, bara en
kunde komma ifrå et med heder. Det kan du lita på. Men
vad tror du folk skulle säga, om jag lade ner processen
nu, efter allt vad de hade levat med mig och fört väsen,
innan de fingo mig till att börja’n. Då så toge de la huvet
av mig rent.
— Nej, det vore la synd om dig. Jag vill visst inte be
dig ta igen stämningen. Har en gett sig i lek, så får en hålla
strek. Men du blir la inte så värst stränger imot mig? sade
Rackaren.
— Å, det blir la väl med likstolen, bara folket får leva,
tyckte båtsmannen och drog fram sin brännevinsflaska.
Skål Nils!
— Tack! — Det är la roligt att sitta här på det härninga
viset, sade Rackaren, när han lämnade flaskan tillbaka.
Men, tyckte han sen, nu få vi allt tänka på att ge oss åstad,
så vi inte komma för sent fram till tinget, för det vore
harm, sade han och grinade illmarigt.
Ja! De stoppade in sina flaskor och dackade av vägen
fram. Och nu talte de om allt möjeligt gammalt roligt,
som de hade levt upp ihop. Så måtte de pusta igen, och
flaskorna kommo fram och maten med, först bara vid var
milapåle, sen allt tätare och tätare. Snart så började de
sjunga med. Och när de kommo fram imot Hebergs
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
