- On this page / på denna sida
- Om huru båtsman Halling och Rackare-Nilsen processade
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has been proofread at least once.
(diff)
(history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång.
(skillnad)
(historik)
du framme att göra med den därninga — hum! —
ålahistorian där på marknaden att preka mig i näsan med. Du
skulle då hellre fått ristat mig både randig och rutig i
synen, hellre än att skämma ut mig på det viset.
— Ja, det kan la vara sant, det med, mente Hallingen.
Men jag tyckte, det var så inåt helsike roligt, så. Det var
ju bara på skoj, kan du la veta. Du och jag, som ha varit
så goda vänner och haft så mycket roligt ihop i ungdomen,
alltifrån det vi voro nävastora — inte ville jag göra dig nåt
ont! — För allt vad nöje, vi ha haft ihop både på skytteri
och nere i ån! Ja — för alla de halvstop, som vi ha fiskat
ihop till och supit ut ihop! sade han och satte sig ned ijämte
Rackaren vid milastolpen. Minns du, när vi bägge regerade
hele Köinge marknad, så det var inte en, som torde säga
hoj en gång?
Rackaren grinade:
— Ja, det var på den tiden. Hahaha! — Du gav
länsmannen en puff, du, så han satte sig mitt upp i Lille Molles
glashäck.
— Och du, du ryckte pulsången av själve
häradsdomaren i Jonstorp, så han skrek, så gott han orkte. Minns
du det? Han skrek: Han tog min prydnad! Men vad den
onde hade han med oss att göra? Han hade ingen trång till
att huta på oss, tyckte båtsmannen.
— Nej, han hade la så den onde heller. Hahaha! grinade
Rackaren. Och minns du den rike Dalaboen, som hade
varit fjärdingsman och som ville göra sig till där, minns
du, hur du dämde upp bränneribäcken med hans lekamen
och hur du skrämde honom till att ligga stilla där som en
sten? Du gav dig den onde på, att du skulle spjärna in
snuskammarstaket på honom, om han rörde en fena. Och
där måtte han ligga, ända till vattnet skvalade över honom.
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>