Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 262 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Om Elias Skomakare och Petter Skinte och Bergströmmen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

— Ja, pina dö! tyckte Petter Skinte. Kör du mans på!

Och då så smällde Elias till hästen med snärten, så det
gick ända bra.

Men så mitt utför Fridhem, där den därne
häradshövdingen med guldbågarna på glasögonen bodde, där
tyckte la Elias, han hörde likasom ett dumpande, men han
tänkte la inte så mycket på, vad det kunde vara, som
dumpade till så, genast, för det hördes ingenting mer, utan han
smällde på och körde.

Men så, när han hade kört lite till, så tänkte’n: det är
la bäst ändå att vända sig om och titta efter.

Då så var där inte längre nån Petter Skinte på
fotogentunnan.

Då blev han la ända likasom lite haj, Elias, och stante
och ropte på Petter. Men Petter Skinte svarte inte.

Då så var la Elias tvungen till att vända, som han med
gjorde, och ta reda på karlen. Och kunnen I tänka er!
När Elias kom mitt utför Fridhem, så låg Petter Skinte
där på vägen ända som en hösäck och gav inte en pust
ifrån sig. Elias måtte av, och så tog han Petter Skinte och
satte honom, så gott han kunde, i sätet och så gick han
själv ijämte och hållde i honom, för han inte skulle ramla
av, och körde in till stan igen, till doktaren.

Så hållde’n vid torget utanför Bergströmmens, för det
var den doktaren, som bodde närmst till, kan veta. Och en
skrällande karl är det, den Bergströmmen, så är det nån,
som ska kunna bota en människa efter ordning, så är det
han — det säga alla — det är bara det, att han ska vara
ända likasom lite hiad av sig, om en kommer hastigt på’n,
vill säga.

Så gick Elias uppför trappan och ringde på klockan. Och
där kom genast en piga ut och frågte, vad han ville.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>