Samlade skrifter / Fjärde delen - I Glimminge och Kröplinge M.V.K. / 261 Author: August Bondeson Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
	Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |

- On this page / på denna sida - Om Elias Skomakare och Petter Skinte och Bergströmmen

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>

Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has been proofread at least once. (diff) (history)
Denna sida har korrekturlästs minst en gång. (skillnad) (historik)

dricka en gök, för se, Petter Skinte var alltid så äraktig av
sig så. Ja, det gjorde de. Och så gick varn sina ärenden,
för de hade la mycket att utända i stan, till visse Elias
Skomakare, för se han var både abekat, så han skulle upp i
kanselliet, och så var han handlare med, så han måtte
springa ikring i bodarna och köpa hem av alla de slag. Och
Petter Skinte, han hade sina affärder och sina bekanta.

Och på det viset så sågo de knappt röken av varandra
förrn om kvällen, när de skulle till att ge sig hem igen. Då
så ville Elias Skomakare bju på färdaknäppen hos
Malmrosens, men det fick han inte lov till, för Petter Skinte
tyckte på sitt vis: när han fick åka med Elias, så var det
han, som stod för spanderingen. Och det fick han la med
då, när han inte ville låta säga sig. Och de drucko två
rejäla romtoddiar till mans där till Malmrosens.

Sen så spände Elias för hästen, och så krallade de sig
upp och åkte ut över Västerbro. Och, må tro, Elias hade
köpt en rälig mängd av alla de slag, som han hade där
framme i häcken, så han kunde inte ha Petter Skinte med
i sätet, utan Petter fick sitta där bak och rida på en
fotogentunna, så han fick.

Det var la inte så värst behageligt att sitta på det viset
tvärsöver en tunna och rida. Men Petter Skinte tyckte det:
bara han fick hänga med, så var han så belåten, så ack!
Det var ändå annat än att behöva traska och gå den långe
vägen hem, för det var, kan veta, över en mila väg.

Så när de kommo på hin sidan Västerbro och ut på
vägen, så var där holiga knaltigt, för det hade börjat frysa
på då imot kvällen, och det riste riktigt rejäla tag.

Då så säger Elias Skomakare till Petter Skinte:

— Hur går det med dig, Petter? säger han. Kan du
hänga med?

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>