Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adducera ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
73
Adducera—Adel
74
Svenska adelskronor: adlig, friherrlig och grevlig krona.
en syra àr beroende av de i
densamma ingående elektronegativa
atomerna (jonerna). Alla
vattenlösningar av kopparsalter äro
vid tillräcklig utspädning
blåfärgade. Färgen är här bunden
vid den positiva kopparjonen
o. s. v. De additiva egenskaperna
kunna alltså vara av såväl
kemisk som fysikalisk natur.
Adduce’ra (lat. ad, till, och
du’cere, föra), föra intill
kroppens eller en kroppsdels
medellinje. Jfr A b d u c e r a. —
Ad-d u k t i o’ n, rörelse av ovan
angiven art. — Ad d u’k t o r,
muskel, som åstadkommer sådan
rörelse.
Adecidua’ta, se Deciduata.
A découvert [adekovä’r], fr.,
börsterm, betecknande försäljning
av varor och värdepapper utan
att äga dem.
Adekva’t, fullt motsvarande,
helt överensstämmande.
Adel, ett av lagstadgade,
ärftliga företrädesrättigheter gynnat
stånd, som mer eller mindre
utvecklat funnits i alla jlen gamla
världens länder. Ursprunget är
det ökade inflytande, som stor
rikedom, tjänst hos härskaren
eller egna bedrifter skänkte en
man, varav även glans spreds
över hans söner. Särskilt
medförde i äldre samhällen
krigaryrket en särställning; så utgjorde
spartiaterna den ensamt
härskande klassen i det gamla
Sparta. I Rom bildade p a t r i
-c i e r n a och senare optima-
terna, huvudsakligen på grund
av sin rikedom, en adel. I den
mån en stark konungamakt
uppväxte i de nybildade
germanrikena, medförde denna för
konungens närmaste män en
undantagsställning, som med länsväsendets
införande erhöll sin särskilda
karaktär. I Sverige är A1 s n ö
stadga år 1279 den första av
de lagar, som avskilja adeln från
det övriga folket. Häri bestämde
Magnus Ladulås, att var och en
som gjorde krigstjänst till häst,
senare kallad rusttjänst (se d.
o.), skulle vara fri från skatt till
konungen för sin jord. Det så
uppkomna krigarståndet
kallades f r ä 1 s e t. En
iögonenfallande särställning i fråga om
seder, dräkt och beväpning erhöll
frälsemannen genom det redan
tidigare i Sverige införda
riddar-väsendet (se Riddare). Genom
förläningar av kronan fingo
många frälsemän sto,r rikedom
och såsom medlemmar av rådet
kringskuro de starkt kungens
makt under medeltidens senare
århundraden. Stor skillnad rådde
mellan det så uppkomna h ö g
-f r ä 1 s e t och det fattigare 1 å g
-f r ä 1 s e t, som föga skilde sig
från bondeståndet, till vilket
en frälseman återgick, om han ej
kunde fullgöra den föreskrivna
vapentjänsten. Bo Jonsson Grip,
den mäktige riksdrotsen, som i
privat egendom eller förläning
ägde större delen av Sverige, och
bondeanföraren Engelbrekt Engel-
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
