- Project Runeberg -  Bonniers konversationslexikon / I. A-Bizet /
75-76

(1922-1929) [MARC]
Table of Contents / Innehåll | << Previous | Next >>
  Project Runeberg | Catalog | Recent Changes | Donate | Comments? |   

Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adducera ...

scanned image

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Below is the raw OCR text from the above scanned image. Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan. Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!

This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.

75

Adel

76

brektsson av lågfrälset kunna
ställas som kontrasterande
exempel. — Ordet adel betydde i
äldre nordiskt språk äkta, främst,
t. ex. adalkona, äkta hustru,
danska adelgade, huvudgata.
Som namn på frälset är ordet lån
från tyskan och uppträder i
Sverige omkring 1500. Då Gustav
Vasa åter uppbyggde ett starkt
konungadöme ombildade han även
förläningsväsendet och införde
kontroll över rusttjänsten. Under
Erik XIV höllos än strängare
vapensyner, och register över
antalet rustningar upprättades.
1562 uppgick det registrerade
antalet till 1,184, men stora luckor
funnos. Sålunda fattades 1562
för greve Svante Sture 40 av de
SO han var skyldig hålla. Sådan
försummelse liksom försök att
undandraga sig statstjänst i
allmänhet kunde straffas med
förlust av adelskap. I ett mandat
av 1565 heter det, att de som
icke ville stå fäderneslandet bi
med tillbörlig tjänst ej kunde
hållas i samma anseende och
myndighet som deras föräldrar haft
före dem, även om de vore av stor
härkomst och släkt. Greve- och
friherre- värdigheterna
inrättades av Erik XIV för att ge
glans åt hovet. De tjänster adeln
gjorde Johan i striden mot
brodern belönades 1569 med den
första sammanfattande
privilegie-urkunden. Grevar och friherrar
fingo utom andra förmåner rätt
att uppbära konungens andel i
sakören av sina landbönder.
Vapentjänsten lindrades, oförmåga
att fullgöra den medförde icke
längre förlust av adelskap, och
härmed var steget taget från
tjänsteadel till verklig
bördsadel. Vidare fick adeln
företrädesrätt till
häradshöv-dingesysslor, adelns bönder fingo

lindringar i gärder, dagsverken,
skjutsskyldighet och
utskrivningar. I saker, som gällde heder,
ära och liv fingo adelsmän dömas
endast av sina likar. Under Karl
IX: s kraftiga styrelse och de
hårda tider, som följde, vandes
hela ståndet till lydnad och
plikttroget tjänande, och med Gustav
II Adolfs regeringstid börjar den
svenska adelns mest lysande tid
både i fråga om dess insats i
statens värv och genom ökade
rättigheter och yttre ståt.
Rusttjäns-tens betydelse skjutes undan med
krigsväsendets utveckling, men i
stället betonas adelns allmänna
tjänsteplikt. Nya förmåner
tillkomma, såsom uteslutande rätt
till rikets höga ämbeten och
patronatsrätt. Genom
riddarhusordningen (se d. o)
1626 avstannade definitivt den
fria cirkulationen mellan
låg-frälse och bondestånd; adelskap
nåddes blott genom kunglig
utnämning, som dock gavs i stor
utsträckning, i regel åt dugliga
ämbetsmän, biskopssöner och
framstående affärsmän. Antalet

Adelsmän. Efter en lavering till
Maga-lottis reseskildring 1674.

<< prev. page << föreg. sida <<     >> nästa sida >> next page >>


Project Runeberg, Sat Dec 9 16:18:23 2023 (aronsson) (download) << Previous Next >>
https://runeberg.org/bonkon/1/0054.html

Valid HTML 4.0! All our files are DRM-free