Full resolution (JPEG) - On this page / på denna sida - Adel ...
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
Below is the raw OCR text
from the above scanned image.
Do you see an error? Proofread the page now!
Här nedan syns maskintolkade texten från faksimilbilden ovan.
Ser du något fel? Korrekturläs sidan nu!
This page has never been proofread. / Denna sida har aldrig korrekturlästs.
77
Adel
78
adliga ätter ökades från 239 år
1632 till 767 år 1654. Det 30-åriga
kriget liar för adelsståndets
utveckling spelat en viktig roll.
Genom frälseköpen (se d.
o.) och alltför frikostiga
förlä-ningar miste kronan en väsentlig
anpart av jordeboksräntan, som
då ännu räknas som ”riksens
rätta huvudåder”. Desto hårdare
drabbades skattebönderna av
be-villningar, skjutsning och
gäst-ning. För tyskt byte byggdes
praktfulla slott, och från
Tyskland importerades ock
främmande läror om adelsmannens frihet
och bondens medfödda träldom.
Allt eftersom övriga
samhällsklasser kommo till medvetenhet
om sin betydelse och plats i
statens liv, måste en social kris
inträffa. Den kom till uttryck på
riksdagen 1650, då de tre ofrälse
stånden till drottning Kristina
överlämnade en skrift, vari
begärdes, att kronogodsen måtte
återtagas och adeln icke tillåtas
växa så högt, att den bleve
mäktigare än kronan och de tre andra
stånden. Konflikten löstes ej
tillfredsställande ännu på tre
årtionden, och under Karl XI: s
förmyndarregering höjde sig
högadeln till oanad makt och
härlighet med sådana representanter
som Per Brahe och M. G. de la
Gardie. — Med förmyndarräfsten,
reduktionen och Karl XI: s
envälde (16S0 och 1682 års
riksdagar) kom det våldsamma
bakslaget. Godsindragningarna
åter-gåvo staten en årsinkomst av 2
mill. daler silvermynt. Statens
ämbeten bli nu adelns tillflykt.
Frihetstidens statsskick bidrog
ytterligare till uppkomsten av en
lågadlig byråkrati, som kom att
bilda hattpartiets viktigaste
beståndsdel. Gustav III gynnade
adeln socialt, men då dess
opposi
tion visade sig ödesdigei- för
konungens maktsträvanden, drog
han vid 1789 års riksdag till sig
de ofrälse bl. a. genom att ge
dem tillträde till ämbeten vid den
då inrättade högsta domstolen
och rätt att inneha vissa, tidigare
för adeln förbehållna gods. 1809
gjordes rätten till ämbeten och
frälsegods lika för alla stånd. Då
ståndsriksdagen 1866 ersattes av
tvåkammarsystemet förlorade
adelskapet sin sista verkliga
innebörd, och de få privilegier, som
återstodo, ha sedan en efter en
avskaffats eller mist sin reella
betydelse. — Finlands adels
historia sammanfaller med den
svenskas till skilsmässan 1809. Intill
fyrståndsriksdagens upphävande
1906 representerades adeln vid
lantdagarna av ätternas
huvudmän. — I Norge har adeln icke
spelat någon väsentlig roll. Under
medeltidens första århundraden
intogo de fåtaliga
lendermän-n e n socialt en överordnad
ställning, som gick i arv. De hade
skyldighet att följa kungen i
ledung men njöto ej skattefrihet.
Värdigheten avskaffades 1308.
Landets natur hindrar bildandet
av större gods, och då ju intet
kungligt hov fanns, saknades
förutsättningarna för uppkomsten
av en inflytelserik aristokrati. De
få grevskap och baronier, som
inrättats under den danska tiden,
avskaffades för kommande släkten
liksom alla övriga adelsprivilegier
och konungens rätt att upphöja i
adligt stånd år 1816 (sanktion
1821). — I Danmark utvecklades
adeln från Valdemarkungarnas
tid och ägde sin storhetstid omkr.
1570—1660. En mängd vackra
slott från denna tid vittna om
ståndets stora konstintresse.
Under Kristian V uppstod en
hovadel med starkt inslag av tyska
<< prev. page << föreg. sida << >> nästa sida >> next page >>
